Redan efter de första erfarenheterna av striderna i Nordafrika vid årsskiftet 1942-1943 ändrade den amerikanska armén ställningen för den amerikanska infanteridivisionen. Från 1943 hade varje infanteridivision tre heltidsanställda infanteriregementen, i sin tur sammansatta av tre infanteribataljoner. Utöver det omfattade infanteriregementet även andra förband, till exempel: ett pansarvärnskompani, ett artillerikompani eller ett stabskompani. Totalt räknade den amerikanska arméns infanteriregemente cirka 3 100 soldater. Man bör också komma ihåg att divisionen även innefattade en stark artillerikomponent bestående av fyra artilleribataljoner - 3 lätta och 1 medium, oftast beväpnade med 105 och 155 mm haubitser. Där fanns också bland annat en ingenjörsbataljon, ett reparationskompani, en spaningsenhet och en militärpolispluton. Totalt räknade den amerikanska infanteridivisionen cirka 14 200 personer från 1943. Det dominerade ganska tydligt artilleriet över den tyska divisionen och hade mycket bättre och framför allt helt motoriserade transportmedel, vilket gjorde det till en mycket rörlig taktisk formation. Den hade också mycket rikare "individuella" pansarvärnsvapen i form av ett stort antal bazookakastare, av vilka det fanns över 500 i hela divisionen.
Det amerikanska infanteriet i sin verksamhet och taktik, särskilt under striderna i Medelhavet (1942-1945) och under striderna i nordvästra Europa (1944-1945), fäste en relativt stor roll till maskingevär. I den amerikanska truppen från 1943, som omfattade 12 soldater, fanns en soldat beväpnad med en BAR manuell maskingevär. Å andra sidan, på företagsnivå, den s.k vapenpluton beväpnad inter och andra, en 12,7 mm M2 och tre 7,62 mm M1919. På nivå med infanteribataljonen fanns även en organisk enhet med maskingevär i sin sammansättning - den s.k. vapenkompani med totalt 11 maskingevär. Maskingevär - från trupp till kompaninivå - sågs också som det primära och nödvändiga stödet i en attack av amerikanskt infanteri. Det var också ett viktigt inslag i genomförandet av defensiva operationer, och dess roll i dessa handlingar i den amerikanska infanteritaktiken var ännu större. Det antas dock ofta att taktiken att använda maskinvapen i försvar av de amerikanska trupperna var sämre än den som användes av den tyska armén under andra världskriget.