E-100 var en experimentell tysk supertung stridsvagn från andra världskriget. Den enda prototypskrovet på denna tank byggdes 1943 eller 1944. Bilen kom aldrig in i massproduktion. E-100 skulle drivas av en enda motor Maybach HL 230 P30 eller Maybach HL 234 med 700 hk respektive 800 hk. Den var förmodligen beväpnad med en 128 mm KwK 44 L / 55 pistol och 2 maskingevär MG34 kal 7,92 mm.
Tank prototyp E-100 skapades som en del av programmet Entwicklungsserie, ett program för utveckling av tysk rustning, som skulle leda till en standardiserad design av en serie om sex stridsvagnar med olika vikt, men med så många vanliga komponenter som möjligt. E-100-stridsvagnen i detta projekt skulle vara den tyngsta stridsvagnen, baserad på chassit till Pz.Kpfw VI Tiger II Ausf. B. Tyngdpunkten låg på den starkaste primära beväpningen och kraftfulla pansar - speciellt framtill på tornet och skrovet. Men projektet, trots långtgående framsteg, övergavs 1944, och E-100 kom aldrig in i massproduktion.
Flak 40 är en tysk 128 mm tung luftvärnskanon från andra världskriget. De första prototyperna av vapnen skapades 1937, och 1942 började serieproduktionen, som slutade med produktionen av cirka 600 vapen av denna typ. Det maximala vertikala avståndet var 14 800 m, och projektilens initiala hastighet var 880 m/s.
Flak 40 utvecklades som en del av Rheinmetall-projektet, som går tillbaka till 1936, av en ny tung luftvärnskanon. Eftersom bombningarna mot tyska städer inte uppfattades under åren 1937-1941 var arbetet på Flak 40 av mycket låg prioritet. Detta faktum förändrades 1942, vilket ledde till implementeringen av en ny pistol i produktion. Ursprungligen var det planerat att skapa en mobil version av Flak 40, men den gick snabbt över till tillverkning av endast en stationär version, som monterades på befästa platser eller på s.k. "Flakturm Zoo". Ett försök gjordes även att tillverka en dubbel Flak 40-pistol (den så kallade 12,8 cm Flakzwilling 40/2), men tillverkningen slutade med tillverkning av cirka 40-50 stycken av detta vapen.