Riddarturneringar (på gammal franska: torneiement eller tornei) var en specifik form av riddartävlingar och kontroll av individuella riddares färdigheter. Enligt traditionen antar man att den första turneringen anordnades omkring 1060, men en viss turnering, intygad av källor, ägde rum 1095 i Flandern. Redan på 1100-talet certifieras riddarturneringar i källor i Frankrike, England och Tyskland. I Polen, och närmare bestämt i Schlesien, kom denna form av riddartävlingar inte förrän i mitten av 1200-talet. Det är värt att tillägga att det fanns minst två typer av riddarturneringar. Den första av dem kallades närstrid eller bohurt och baserades på kampen mellan två riddarlag som använde vassa vapen och försökte att inte döda sina motståndare. Även om, som ni kan gissa, sådana olyckor var tvungna att hända. Det hände att båda lagen hade mellan 200 och 300 riddare totalt. Den andra typen av turnering är estor, det vill säga en kamp mellan två riddare på hästar, först slåss med en lans och sedan med ett handvapen - oftast med ett svärd. Man bör komma ihåg att det var först på trettonde och fjortonde århundradena som riddarturneringar fick en spektakulär inramning och blev en mycket viktig del av riddarkulturen. Först då började man använda trubbiga kopior eller den sk säkra svärd.
Riddarturneringar (på gammal franska: torneiement eller tornei) var en specifik form av riddartävlingar och kontroll av individuella riddares färdigheter. Enligt traditionen antar man att den första turneringen anordnades omkring 1060, men en viss turnering, intygad av källor, ägde rum 1095 i Flandern. Redan på 1100-talet certifieras riddarturneringar i källor i Frankrike, England och Tyskland. I Polen, och närmare bestämt i Schlesien, kom denna form av riddartävlingar inte förrän i mitten av 1200-talet. Det är värt att tillägga att det fanns minst två typer av riddarturneringar. Den första av dem kallades närstrid eller bohurt och baserades på kampen mellan två riddarlag som använde vassa vapen och försökte att inte döda sina motståndare. Även om, som ni kan gissa, sådana olyckor var tvungna att hända. Det hände att båda lagen hade mellan 200 och 300 riddare totalt. Den andra typen av turnering är estor, det vill säga en kamp mellan två riddare på hästar, först slåss med en lans och sedan med ett handvapen - oftast med ett svärd. Man bör komma ihåg att det var först på trettonde och fjortonde århundradena som riddarturneringar fick en spektakulär inramning och blev en mycket viktig del av riddarkulturen. Först då började man använda trubbiga kopior eller den sk säkra svärd.
Riddarturneringar (på gammal franska: torneiement eller tornei) var en specifik form av riddartävlingar och kontroll av individuella riddares färdigheter. Enligt traditionen antar man att den första turneringen anordnades omkring 1060, men en viss turnering, intygad av källor, ägde rum 1095 i Flandern. Redan på 1100-talet certifieras riddarturneringar i källor i Frankrike, England och Tyskland. I Polen, och närmare bestämt i Schlesien, kom denna form av riddartävlingar inte förrän i mitten av 1200-talet. Det är värt att tillägga att det fanns minst två typer av riddarturneringar. Den första av dem kallades närstrid eller bohurt och baserades på kampen mellan två riddarlag som använde vassa vapen och försökte att inte döda sina motståndare. Även om, som ni kan gissa, sådana olyckor var tvungna att hända. Det hände att båda lagen hade mellan 200 och 300 riddare totalt. Den andra typen av turnering är estor, det vill säga en kamp mellan två riddare på hästar, först slåss med en lans och sedan med ett handvapen - oftast med ett svärd. Man bör komma ihåg att det var först på trettonde och fjortonde århundradena som riddarturneringar fick en spektakulär inramning och blev en mycket viktig del av riddarkulturen. Först då började man använda trubbiga kopior eller den sk säkra svärd.
Riddarturneringar (på gammal franska: torneiement eller tornei) var en specifik form av riddartävlingar och kontroll av individuella riddares färdigheter. Enligt traditionen antar man att den första turneringen anordnades omkring 1060, men en viss turnering, intygad av källor, ägde rum 1095 i Flandern. Redan på 1100-talet certifieras riddarturneringar i källor i Frankrike, England och Tyskland. I Polen, och närmare bestämt i Schlesien, kom denna form av riddartävlingar inte förrän i mitten av 1200-talet. Det är värt att tillägga att det fanns minst två typer av riddarturneringar. Den första av dem kallades närstrid eller bohurt och baserades på kampen mellan två riddarlag som använde vassa vapen och försökte att inte döda sina motståndare. Även om, som ni kan gissa, sådana olyckor var tvungna att hända. Det hände att båda lagen hade mellan 200 och 300 riddare totalt. Den andra typen av turnering är estor, det vill säga en kamp mellan två riddare på hästar, först slåss med en lans och sedan med ett handvapen - oftast med ett svärd. Man bör komma ihåg att det var först på trettonde och fjortonde århundradena som riddarturneringar fick en spektakulär inramning och blev en mycket viktig del av riddarkulturen. Först då började man använda trubbiga kopior eller den sk säkra svärd.
Riddarturneringar (på gammal franska: torneiement eller tornei) var en specifik form av riddartävlingar och kontroll av individuella riddares färdigheter. Enligt traditionen antar man att den första turneringen anordnades omkring 1060, men en viss turnering, intygad av källor, ägde rum 1095 i Flandern. Redan på 1100-talet certifieras riddarturneringar i källor i Frankrike, England och Tyskland. I Polen, och närmare bestämt i Schlesien, kom denna form av riddartävlingar inte förrän i mitten av 1200-talet. Det är värt att tillägga att det fanns minst två typer av riddarturneringar. Den första av dem kallades närstrid eller bohurt och baserades på kampen mellan två riddarlag som använde vassa vapen och försökte att inte döda sina motståndare. Även om, som ni kan gissa, sådana olyckor var tvungna att hända. Det hände att båda lagen hade mellan 200 och 300 riddare totalt. Den andra typen av turnering är estor, det vill säga en kamp mellan två riddare på hästar, först slåss med en lans och sedan med ett handvapen - oftast med ett svärd. Man bör komma ihåg att det var först på trettonde och fjortonde århundradena som riddarturneringar fick en spektakulär inramning och blev en mycket viktig del av riddarkulturen. Först då började man använda trubbiga kopior eller den sk säkra svärd.
Riddarturneringar (på gammal franska: torneiement eller tornei) var en specifik form av riddartävlingar och kontroll av individuella riddares färdigheter. Enligt traditionen antar man att den första turneringen anordnades omkring 1060, men en viss turnering, intygad av källor, ägde rum 1095 i Flandern. Redan på 1100-talet certifieras riddarturneringar i källor i Frankrike, England och Tyskland. I Polen, och närmare bestämt i Schlesien, kom denna form av riddartävlingar inte förrän i mitten av 1200-talet. Det är värt att tillägga att det fanns minst två typer av riddarturneringar. Den första av dem kallades närstrid eller bohurt och baserades på kampen mellan två riddarlag som använde vassa vapen och försökte att inte döda sina motståndare. Även om, som ni kan gissa, sådana olyckor var tvungna att hända. Det hände att båda lagen hade mellan 200 och 300 riddare totalt. Den andra typen av turnering är estor, det vill säga en kamp mellan två riddare på hästar, först slåss med en lans och sedan med ett handvapen - oftast med ett svärd. Man bör komma ihåg att det var först på trettonde och fjortonde århundradena som riddarturneringar fick en spektakulär inramning och blev en mycket viktig del av riddarkulturen. Först då började man använda trubbiga kopior eller den sk säkra svärd.
Riddarturneringar (på gammal franska: torneiement eller tornei) var en specifik form av riddartävlingar och kontroll av individuella riddares färdigheter. Enligt traditionen antar man att den första turneringen anordnades omkring 1060, men en viss turnering, intygad av källor, ägde rum 1095 i Flandern. Redan på 1100-talet certifieras riddarturneringar i källor i Frankrike, England och Tyskland. I Polen, och närmare bestämt i Schlesien, kom denna form av riddartävlingar inte förrän i mitten av 1200-talet. Det är värt att tillägga att det fanns minst två typer av riddarturneringar. Den första av dem kallades närstrid eller bohurt och baserades på kampen mellan två riddarlag som använde vassa vapen och försökte att inte döda sina motståndare. Även om, som ni kan gissa, sådana olyckor var tvungna att hända. Det hände att båda lagen hade mellan 200 och 300 riddare totalt. Den andra typen av turnering är estor, det vill säga en kamp mellan två riddare på hästar, först slåss med en lans och sedan med ett handvapen - oftast med ett svärd. Man bör komma ihåg att det var först på trettonde och fjortonde århundradena som riddarturneringar fick en spektakulär inramning och blev en mycket viktig del av riddarkulturen. Först då började man använda trubbiga kopior eller den sk säkra svärd.
Riddarturneringar (på gammal franska: torneiement eller tornei) var en specifik form av riddartävlingar och kontroll av individuella riddares färdigheter. Enligt traditionen antar man att den första turneringen anordnades omkring 1060, men en viss turnering, intygad av källor, ägde rum 1095 i Flandern. Redan på 1100-talet certifieras riddarturneringar i källor i Frankrike, England och Tyskland. I Polen, och närmare bestämt i Schlesien, kom denna form av riddartävlingar inte förrän i mitten av 1200-talet. Det är värt att tillägga att det fanns minst två typer av riddarturneringar. Den första av dem kallades närstrid eller bohurt och baserades på kampen mellan två riddarlag som använde vassa vapen och försökte att inte döda sina motståndare. Även om, som ni kan gissa, sådana olyckor var tvungna att hända. Det hände att båda lagen hade mellan 200 och 300 riddare totalt. Den andra typen av turnering är estor, det vill säga en kamp mellan två riddare på hästar, först slåss med en lans och sedan med ett handvapen - oftast med ett svärd. Man bör komma ihåg att det var först på trettonde och fjortonde århundradena som riddarturneringar fick en spektakulär inramning och blev en mycket viktig del av riddarkulturen. Först då började man använda trubbiga kopior eller den sk säkra svärd.
Riddarturneringar (på gammal franska: torneiement eller tornei) var en specifik form av riddartävlingar och kontroll av individuella riddares färdigheter. Enligt traditionen antar man att den första turneringen anordnades omkring 1060, men en viss turnering, intygad av källor, ägde rum 1095 i Flandern. Redan på 1100-talet certifieras riddarturneringar i källor i Frankrike, England och Tyskland. I Polen, och närmare bestämt i Schlesien, kom denna form av riddartävlingar inte förrän i mitten av 1200-talet. Det är värt att tillägga att det fanns minst två typer av riddarturneringar. Den första av dem kallades närstrid eller bohurt och baserades på kampen mellan två riddarlag som använde vassa vapen och försökte att inte döda sina motståndare. Även om, som ni kan gissa, sådana olyckor var tvungna att hända. Det hände att båda lagen hade mellan 200 och 300 riddare totalt. Den andra typen av turnering är estor, det vill säga en kamp mellan två riddare på hästar, först slåss med en lans och sedan med ett handvapen - oftast med ett svärd. Man bör komma ihåg att det var först på trettonde och fjortonde århundradena som riddarturneringar fick en spektakulär inramning och blev en mycket viktig del av riddarkulturen. Först då började man använda trubbiga kopior eller den sk säkra svärd.
Riddarturneringar (på gammal franska: torneiement eller tornei) var en specifik form av riddartävlingar och kontroll av individuella riddares färdigheter. Enligt traditionen antar man att den första turneringen anordnades omkring 1060, men en viss turnering, intygad av källor, ägde rum 1095 i Flandern. Redan på 1100-talet certifieras riddarturneringar i källor i Frankrike, England och Tyskland. I Polen, och närmare bestämt i Schlesien, kom denna form av riddartävlingar inte förrän i mitten av 1200-talet. Det är värt att tillägga att det fanns minst två typer av riddarturneringar. Den första av dem kallades närstrid eller bohurt och baserades på kampen mellan två riddarlag som använde vassa vapen och försökte att inte döda sina motståndare. Även om, som ni kan gissa, sådana olyckor var tvungna att hända. Det hände att båda lagen hade mellan 200 och 300 riddare totalt. Den andra typen av turnering är estor, det vill säga en kamp mellan två riddare på hästar, först slåss med en lans och sedan med ett handvapen - oftast med ett svärd. Man bör komma ihåg att det var först på trettonde och fjortonde århundradena som riddarturneringar fick en spektakulär inramning och blev en mycket viktig del av riddarkulturen. Först då började man använda trubbiga kopior eller den sk säkra svärd.
Riddarturneringar (på gammal franska: torneiement eller tornei) var en specifik form av riddartävlingar och kontroll av individuella riddares färdigheter. Enligt traditionen antar man att den första turneringen anordnades omkring 1060, men en viss turnering, intygad av källor, ägde rum 1095 i Flandern. Redan på 1100-talet certifieras riddarturneringar i källor i Frankrike, England och Tyskland. I Polen, och närmare bestämt i Schlesien, kom denna form av riddartävlingar inte förrän i mitten av 1200-talet. Det är värt att tillägga att det fanns minst två typer av riddarturneringar. Den första av dem kallades närstrid eller bohurt och baserades på kampen mellan två riddarlag som använde vassa vapen och försökte att inte döda sina motståndare. Även om, som ni kan gissa, sådana olyckor var tvungna att hända. Det hände att båda lagen hade mellan 200 och 300 riddare totalt. Den andra typen av turnering är estor, det vill säga en kamp mellan två riddare på hästar, först slåss med en lans och sedan med ett handvapen - oftast med ett svärd. Man bör komma ihåg att det var först på trettonde och fjortonde århundradena som riddarturneringar fick en spektakulär inramning och blev en mycket viktig del av riddarkulturen. Först då började man använda trubbiga kopior eller den sk säkra svärd.
Riddarturneringar (på gammal franska: torneiement eller tornei) var en specifik form av riddartävlingar och kontroll av individuella riddares färdigheter. Enligt traditionen antar man att den första turneringen anordnades omkring 1060, men en viss turnering, intygad av källor, ägde rum 1095 i Flandern. Redan på 1100-talet certifieras riddarturneringar i källor i Frankrike, England och Tyskland. I Polen, och närmare bestämt i Schlesien, kom denna form av riddartävlingar inte förrän i mitten av 1200-talet. Det är värt att tillägga att det fanns minst två typer av riddarturneringar. Den första av dem kallades närstrid eller bohurt och baserades på kampen mellan två riddarlag som använde vassa vapen och försökte att inte döda sina motståndare. Även om, som ni kan gissa, sådana olyckor var tvungna att hända. Det hände att båda lagen hade mellan 200 och 300 riddare totalt. Den andra typen av turnering är estor, det vill säga en kamp mellan två riddare på hästar, först slåss med en lans och sedan med ett handvapen - oftast med ett svärd. Man bör komma ihåg att det var först på trettonde och fjortonde århundradena som riddarturneringar fick en spektakulär inramning och blev en mycket viktig del av riddarkulturen. Först då började man använda trubbiga kopior eller den sk säkra svärd.
Riddarturneringar (på gammal franska: torneiement eller tornei) var en specifik form av riddartävlingar och kontroll av individuella riddares färdigheter. Enligt traditionen antar man att den första turneringen anordnades omkring 1060, men en viss turnering, intygad av källor, ägde rum 1095 i Flandern. Redan på 1100-talet certifieras riddarturneringar i källor i Frankrike, England och Tyskland. I Polen, och närmare bestämt i Schlesien, kom denna form av riddartävlingar inte förrän i mitten av 1200-talet. Det är värt att tillägga att det fanns minst två typer av riddarturneringar. Den första av dem kallades närstrid eller bohurt och baserades på kampen mellan två riddarlag som använde vassa vapen och försökte att inte döda sina motståndare. Även om, som ni kan gissa, sådana olyckor var tvungna att hända. Det hände att båda lagen hade mellan 200 och 300 riddare totalt. Den andra typen av turnering är estor, det vill säga en kamp mellan två riddare på hästar, först slåss med en lans och sedan med ett handvapen - oftast med ett svärd. Man bör komma ihåg att det var först på trettonde och fjortonde århundradena som riddarturneringar fick en spektakulär inramning och blev en mycket viktig del av riddarkulturen. Först då började man använda trubbiga kopior eller den sk säkra svärd.
Riddarturneringar (på gammal franska: torneiement eller tornei) var en specifik form av riddartävlingar och kontroll av individuella riddares färdigheter. Enligt traditionen antar man att den första turneringen anordnades omkring 1060, men en viss turnering, intygad av källor, ägde rum 1095 i Flandern. Redan på 1100-talet certifieras riddarturneringar i källor i Frankrike, England och Tyskland. I Polen, och närmare bestämt i Schlesien, kom denna form av riddartävlingar inte förrän i mitten av 1200-talet. Det är värt att tillägga att det fanns minst två typer av riddarturneringar. Den första av dem kallades närstrid eller bohurt och baserades på kampen mellan två riddarlag som använde vassa vapen och försökte att inte döda sina motståndare. Även om, som ni kan gissa, sådana olyckor var tvungna att hända. Det hände att båda lagen hade mellan 200 och 300 riddare totalt. Den andra typen av turnering är estor, det vill säga en kamp mellan två riddare på hästar, först slåss med en lans och sedan med ett handvapen - oftast med ett svärd. Man bör komma ihåg att det var först på trettonde och fjortonde århundradena som riddarturneringar fick en spektakulär inramning och blev en mycket viktig del av riddarkulturen. Först då började man använda trubbiga kopior eller den sk säkra svärd.
Riddarturneringar (på gammal franska: torneiement eller tornei) var en specifik form av riddartävlingar och kontroll av individuella riddares färdigheter. Enligt traditionen antar man att den första turneringen anordnades omkring 1060, men en viss turnering, intygad av källor, ägde rum 1095 i Flandern. Redan på 1100-talet certifieras riddarturneringar i källor i Frankrike, England och Tyskland. I Polen, och närmare bestämt i Schlesien, kom denna form av riddartävlingar inte förrän i mitten av 1200-talet. Det är värt att tillägga att det fanns minst två typer av riddarturneringar. Den första av dem kallades närstrid eller bohurt och baserades på kampen mellan två riddarlag som använde vassa vapen och försökte att inte döda sina motståndare. Även om, som ni kan gissa, sådana olyckor var tvungna att hända. Det hände att båda lagen hade mellan 200 och 300 riddare totalt. Den andra typen av turnering är estor, det vill säga en kamp mellan två riddare på hästar, först slåss med en lans och sedan med ett handvapen - oftast med ett svärd. Man bör komma ihåg att det var först på trettonde och fjortonde århundradena som riddarturneringar fick en spektakulär inramning och blev en mycket viktig del av riddarkulturen. Först då började man använda trubbiga kopior eller den sk säkra svärd.