T-26 är en sovjetisk lätt stridsvagn från mellankrigstiden och andra världskriget. De första prototyperna av detta fordon tillverkades 1931, och bilen togs i bruk 1931-1932. Cirka 12 000 fordon av denna typ tillverkades under produktionen, tillsammans med härledda versioner och specialfordon! Kampvikten för T-26-tanken i grundversionen var upp till 8,2 ton. Drivningen tillhandahölls av en enkel, 12-cylindrig GAZ-förgasarmotor med en effekt på 90-91 hk. Grundbeväpningen bestod av en enda 45 mm wz.1932 eller wz.1934 kanon och 1 till 3 DT 7,62 mm maskingevär.
Faktum är att T-26 var en långtgående utveckling av brittiska Vickers 6-Ton. Fordonet var också det grundläggande sovjetiska infanteriets stödfordon på 1930-talet och i början av andra världskriget. Det är också värt att komma ihåg att de första prototyperna av bilen och de första produktionspartierna hade två torn (T-26-modeller 1931 och 1932), först från 1933 tillverkades tanken i en enkel tornvariant med en 45 mm pistol som huvud beväpning. Under produktionen skapades flera varianter av T-26 och specialiserade versioner, inklusive: T-26 modell 1938 (version med ett nytt torn, med sluttande väggar), ChT-130 och ChT-133 (specialfordon med eldkastare) och en vagn ST-26 (brotank). T-26-fordonen deltog i många konflikter på 1930-talet, inklusive gränsincidenterna i Manchuriet 1934-1945 och inbördeskriget i Spanien (1936-1939). Stridsvagnar av denna typ användes också i betydande omfattning under attacken mot Polen i september 1939, under vinterkriget (1939-1940), samt under kriget med Japan 1939-1940. De användes också i stor skala i den inledande fasen av det tysk-sovjetiska kriget 1941. Det är värt att notera att det finns åsikter om att de senaste versionerna av T-26 (till exempel 1938- eller 1939-modellen) inte var signifikant sämre än de tyska stridsvagnarna under Barbarossa- eller Typhoon-operationerna.
Ladda ner Mirage Hobbys produktkatalog i PDF-format
OT-134 var en sovjetisk stridsvagn - en mobil eldkastare från andra världskriget. Vagnens längd var 4,6 meter med en skrovbredd på 2,44 meter. Tanken drevs av en enda GAZ-motor med en maximal effekt på 91 hk. Maxhastigheten på vägen var upp till 30 km/h. OT-134 var den sista och fjärde varianten av eldkastartanken baserad på T-26-fordonet. I fallet med OT-134 användes T-26 mod.1939 enkeltornstanken som grund för dess konstruktion. Jämfört med sina föregångare (t.ex. OT-26) skiljde den sig åt i användningen av en helt ny och relativt liten eldkastare, utvecklad 1940, som kunde monteras i den främre delen av flygkroppen. Som ett resultat behöll OT-134 den typiska T-26 artilleribeväpningen (45 mm pistol) placerad i det nya tornet, men fick också en eldkastare placerad precis framtill på skrovet. Ett relativt litet antal av dessa fordon tillverkades 1941 och deltog i den inledande perioden av det tysk-sovjetiska kriget.