T-62 är en sovjetisk huvudstridsstridsvagn, den så kallade 2:a generationen från det kalla kriget och modern tid. De första prototyperna av detta fordon byggdes i slutet av 1950-talet, och det togs i bruk 1961, även om det först presenterades för allmänheten 1965. Förmodligen tillverkades cirka 20 000 fordon av denna typ under serietillverkningen! Tankens stridsvikt var 37-40 ton. Drivningen tillhandahölls av en enda W-55-motor med en kapacitet på 580 hk. Den primära beväpningen var en 115 mm 2A20 slätborrad pistol, och den sekundära beväpningen bestod av en 7,62 mm PKT-kulspruta och en 12,7 mm DSzK-kulspruta.
T-62-tanken var ett slags komplement till linjen och en teknisk efterföljare till familjefordonen T-54 / T-55. Det är också värt att tillägga att trots den yttre likheten utgjorde det inte deras enkla, evolutionära utveckling. Den huvudsakliga förändringen i förhållande till T-62 var introduktionen av en helt ny kanon med större kaliber, och dessutom en slätborad kanon, vilket var ett fenomen i global skala på den tiden! Användningen av en sådan kanon, tillsammans med nya typer av pansarvärnsammunition, gjorde att T-62 kunde förstöra vilken NATO-tank som helst, inklusive Centurion och M48 Patton-fordonen, utan problem när den togs i bruk. Det var dock inte utan brister - framför allt kännetecknades det av genomsnittlig manövrerbarhet och kördynamik, såväl som en låg eldhastighet för huvudbeväpningen. Under produktionen skapades flera varianter av denna tank, bland dem: T-62K (kommandofordon), T-62D (tank med Drozd aktivt försvarssystem) eller T-62D-1 (tank med W-46-5M motor). Fordonet exporterades också i stor utsträckning och licensierades i många länder runt om i världen. Det användes i strid i många väpnade konflikter efter 1945, inklusive kriget i Afghanistan (1979-1989), Iran-Irak-kriget (1980-1988) och kriget i Persiska viken (1990-1991).