- 5 Sd.Kfz. 251/1 Ausf C
- 5 Sd.Kfz. 251/1 Ausf D
- 5 Sd.Kfz. 7
Sd.Kfz. 7 (it. Sonderkraftfahrzeug 7) var en tysk halvspårstransportör från andra världskriget. De första prototyperna byggdes 1933 och serietillverkningen fortsatte under åren 1934-1945 och slutade med tillverkningen av cirka 12 000 exemplar av detta fordon. Drivningen tillhandahölls av en enda motor Maybach HL 62TUK eller en Maybach HL 64TR med 140 hk. Sd.Kfz. 7 hade inte fast beväpning som standard.
De första modellerna av framtiden Sd.Kfz. 7 byggdes 1928 på företaget Krauss-Maffei i München, men fordonet kom inte i serieproduktion då eftersom det bröt mot bestämmelserna i Versaillesfördraget. Först efter att nazisterna kom till makten i Tyskland förfinades de tekniska lösningarna från tidigare modeller och bilen sattes i massproduktion relativt snabbt. Sd.Kfz-fordonet. 7 var kapabel att transportera upp till 12 soldater och hade en minsta rustning som inte översteg 8 mm. Trots vikten på upp till 10 ton hade bilen goda terrängegenskaper och hög rörlighet. Den var också mekaniskt förfinad och inte opålitlig. I de tyska väpnade styrkorna fungerade den som en artilleritraktor för kanoner med en kaliber från 37 till 88 mm. Dessa fordon användes också för att bogsera 150 mm sFH18 haubitser. Baserat på Sd.Kfz. 7 skapades flera specialiserade versioner, inklusive: Sd.Kfz. 7/1 (20 mm självgående luftvärnskanon), Sd.Kfz. 7/2 (även en självgående luftvärnskanon, men med en kaliber på 37 mm) eller Sd.Kfz. 7/5 (versionen är en självgående pansarvärnskanon ca. 75 mm). Bilar av denna typ användes på alla fronter av andra världskriget under perioden 1939-1945, både av Wehrmacht och Luftwaffe. Små mängder Sd.Kfz. 7 tjänstgjorde i Brasilien, Bulgarien och Italien.
Sd.Kfz 251 var en tysk, medelstor, halvspårig pansartransport från andra världskriget. De första prototyperna av fordonet tillverkades 1935, och serietillverkningen fortsatte 1939-1945 och slutade med produktionen av cirka 14 500 enheter. Sd.Kfz 251 drevs av en sexcylindrig motor Maybach HL 42 TURKM med 100 hk .
Sd.Kfz 251 utvecklades som en ny, grundläggande halvbandstransportör för de tyska väpnade styrkorna. Dess design baserades på den tunga traktorn Sd.Kfz.11, med flera element ändrade i det anpassade chassit: en ny bränsletank lades till, rattens placering och avgassystemet gjordes om. Under serieproduktionen skapades fyra grundläggande versioner av Sd.Kfz 251 (Ausf. A, B, C och D), dock när det gäller detaljer relaterade till produktionsprocessen (särskilt C-versionen) och en något olika arrangemang av element inuti flygkroppen. Under andra världskriget skapades mer än 20 varianter och versioner av Sd.Kfz 251. Den första kronologiska var Sd.Kfz 251/1, som var grundversionen, beväpnad med två MG34 eller MG42 maskingevär och kapabel att bära upp till 10 landande trupper. 1941 utvecklades en version av Sd.Kfz 251/2, beväpnad med ett 80 mm murbruk. Det fanns också en version av Sd.Kfz 251/3, som var ett kommunikations- och radiokommunikationsfordon med olika uppsättningar radiostationer och antenner. 1942 utvecklades varianten Sd.Kfz 251/9 Stummel, beväpnad med en 75 mm StuK 37 kortrörspistol. Mer intressanta versioner var Sd.Kfz 251/16 med två eldkastare eller Sd.Kfz 251/20 UHU utrustad med en infraröd strålningssändare och avsedd för inriktning på natten. Bilar Sd.Kfz 251 av alla versioner tjänstgjorde främst i pansardivisioner och pansargrenadjärer på praktiskt taget alla fronter av andra världskriget: från septemberkampanjen (1939), genom kampanjen i Frankrike (1940), striderna på Balkan och Nordafrika (1941) -1943) efter strider på östfronten (1941-1945) och västfronten (1944-1945).