Grundläggande information
Tillverkare | Airfix |
Produktkod | afx10170 |
Vikt: | 0.89 kg |
Ean: | 5014429101700 |
Skala | 1:144 |
Storlek | 326 x 0 mm |
Antal delar | 94 |
Målning/ bild | 113 130 148 19 191 201 22 33 34 82 87 94 |
Tillagd i katalogen: | 30.10.2004 |
Tags | Space-shuttle |
Kiedy ostatnia misja Apollo wieñczy³a program lotów na Ksiê¿yc w o¶rodkach NASA trwa³y ju¿ prace nad urzeczywistnieniem kolejnego projektu na drodze ku podbojowi przestrzenii kosmicznej - opracowaniu Kosmicznego Systemu Transportowego. Pierwotnie zak³adano, ¿e powstanie system o mo¿liwo¶ci ponownego wykorzystania w ca³o¶ci, jednak ostatnecznie mo¿liwe by³o tylko po³owiczne zrealizowanie takiego planu. Prom Kosmiczny jakim go znamy do dzisiaj sk³ada siê zatem z w³a¶ciwego statku kosmicznego - Orbitera oraz osobnego, wynosz±cego go w przestrzeñ systemu silników i zbiornika paliwa, jako jedynego wykorzystywanego jednorazowo. Orbiter kszta³tem przypominaj±cy samolot, jest w istocie ogromnym transporotwcem, mierz±cym ponad 40 metrów d³ugo¶ci i o rozpiêto¶ci skrzyde³ siêgaj±cej 25 metrów. W specjalnie przystosowanym przedziale baga¿owym moze za¶ przenosiæ ciê¿ar do 30 ton, natomiast w przedziale pasa¿erskim 7-osobow± za³ogê. Co siê tyczy sekcji dodatkowych silników to ich wymiary s± jeszcze bardziej
imponuj±ce: d³ugo¶æ zarówno silników jak i wype³nionego paliwem i ciek³ym tlenem zbiornika przekracza 50 metrów. U¿ycie tak skomplikowanego i kosztownego systemu by³o konieczne aby prom móg³ siê wznie¶æ na orbitê ziemsk±. Podczas startu nie wystarczy³yby silniki samego Orbitera i dopiero dziêki dopalaczom uzyskiwany jest niewyobra¿alny ci±g ponad 3 milionów ton. Po starcie, na wysoko¶ci oko³o 45 kilometrów, przy prêdko¶ci niemal 5000 km/h dodatkowe silniki s± odrzucane i na spadochronach bezpiecznie opadaj± do oceanu. Nastêpnie, po mniej wiêcej 9 minutach lotu, kiedy Orbiter osi±ga pu³ap 110-120 kilometrów, lec±c juz z prêdko¶ci± 27000 km/h odczepia siê tak¿e zbiornik. Tego ju¿ nie udaje siê odzyskaæ i spala siê w atmosferze.
Utforskningen av yttre rymden är en av mänsklighetens största landvinningar. Med människans första steg ut i rymden och månen har jordens framtid drivits in på nya spår. De första raketerna designade för rymdresor kunde dock bara användas en gång, vilket resulterade i ökande kostnader för expeditionerna. Det stod snart klart att den framgångsrika erövringen av rymden inte kunde fortsätta med användningen av så kostsamma tekniker. 1972 började NASA, den amerikanska rymdorganisationen forska om en återanvändbar rymdfarkost. Resultatet av projektet var en kombination av en raket och ett flygplan känt som en rymdfärja. Skytteln med en enorm bränsletank kan skjutas upp i rymden tack vare kraften från tre egna motorer och två hjälpraketer. Själva färjan når dimensionerna av ett medelstort flygplan, med en besättning på cirka sju, och framför allt last. Rymdfärjans flotta har gett oss nya möjligheter att utveckla vår verksamhet i rymden. Satelliter kan placeras i omloppsbana av rymdfärjor, liksom komponenter av rymdstationer som kan användas i framtiden som utgångspunkter för vidare rymdutforskning.
Fel i beskrivning? Rapportera ett problem
...