Vietcong (Pol. Vietkong) är ett vardagsnamn som appliceras på förband och soldater Nationell front för befrielsen av Sydvietnam under Vietnamkriget 1964 / 1965-1975. Om man tillämpar en viss förenkling kan man anta att Vietcongu var ett slags efterträdare till de vietnamesiska partisanerna kallade Viet Minh, som kämpade för befrielsen av Vietnam från det franska kolonialherraväldet 1945-1954 och som tillfogade den franska armén ett förödmjukande nederlag i slaget vid Dien Bien Pho. Vietcong, formellt etablerat 1954, bedrev sabotage och partisanaktiviteter i Sydvietnam, med syftet att ena de två vietnamesiska staterna. På så sätt genomförde han den kommunistiska regeringens politik i Nordvietnam. Den blev aktiv särskilt under perioden 1964-1968, d.v.s. i början av den amerikanska interventionen i Vietnam, då dess led troligen uppgick till flera hundra tusen personer! 1968 genomförde Vietcong den sk Tet-offensiven, som syftade till att ta över viktiga städer i Sydvietnam. Trots det militära nederlaget och slå tillbaka nästan alla dess attacker, var Vietcong en propagandaframgång. Men han led så enorma förluster under dess gång att han tvingades minska omfattningen av sina handlingar till slutet av konflikten.
Vietnamkriget, även känt som Andra Indokinakriget (kallat Vietnamkriget), utkämpades från 1964 (händelser i Tonkinbukten) eller från 1965 (landsättningen av de första, större amerikanska styrkorna i Vietnam) fram till 1975, dvs. fram till ockupationen av Sydvietnam genom Nordvietnam. Motståndarna i detta krig var å ena sidan USA, som stödde dess allierade, dvs Sydvietnam och Nordvietnam, tillsammans med den kommunistiska Vietcong-gerillan, som stöddes (på ett eller annat sätt) av Kina och Sovjetunionen. Antag att Nordvietnam vid ett tillfälle, som maximalt, involverade cirka 690 000 soldater i konflikten, Vietcong - cirka 200 000 människor, medan USA nådde toppen av sitt engagemang 1969, då Vietnam hade cirka 540 000 amerikanska soldater. Den omedelbara orsaken till konflikten var Nordvietnams anspråk och ambitioner att ta makten och kontrollen över sin södra granne, vilket USA inte kunde och ville gå med på. Vietnamkriget var ett utmärkt exempel på ett gerillakrig, där USA:s högt avancerade tekniska väpnade styrkor led avsevärda förluster och till slut förlorade i sammandrabbningen med de väpnade styrkorna ojämförligt värre. Det är värt att tillägga att de amerikanska trupperna ur rent militär synvinkel kunde tillfoga sina motståndare enorma förluster (t.ex. Tet-offensiven 1968), men på den s.k. "Hemfronten" tappade det helt. Det antas ofta att Vietnamkriget förlorades av USA främst på grund av spänningar i det amerikanska samhället, dess ovilja att göra det och det amerikanska etablissemangets oförmåga att ge en övertygande motivering för det. Vietnamkriget slutade slutligen 1975 med ett fullständigt nederlag för USA, som tvingades dra sig tillbaka från Vietnam och komma överens med Vietnams enande av den kommunistiska regeringen i Hanoi. Det här landets prestige på den internationella arenan har också minskat avsevärt under en tid.